Gudarnas gyllene nektar skänkt mänskligheten
Sedan flera hundra år tillbaka i tiden har människan haft fördomar gentemot ölet. Det är främst människors
sociala status som legat till grund för dessa fördomar. Anledningarna är förmodligen lika många som antalet människor, men den fördom som överlevt århundrade efter århundrade är att ölet främst avnjuts av människor av lägre klass.
Än idag anses ölet vara en folklig dryck och därmed är dryckens rykte något skamfilat, fastän det blivit en
allt populärare dryck vid sociala tillställningar. Ölet är fortfarande, utan nämnvärd konkurrens, den mest konsumerade alkoholhaltiga drycken i världen. Det kan tolkas på olika sätt, beroende på hur man väljer att se på saken. Men en dryck som avnjuts av gemene man saknar naturligtvis exklusivitet, trots att det numera finns väldigt exklusiva ölsorter att välja mellan.
Inom Järngänget råder det emellertid inget tvivel. Ölet är gudarnas nektar som generöst skänkts mänskligheten att njuta och ta del av. Av den enkla anledningen är ölet ett högaktat inslag i Järngängets vardag. För att visa vår aktning till ölet, samt de hjältar världen över som brygger de gyllene dropparna, är det vår avsikt att dela med oss av några guldkantade ögonblick i livet. Även om flertalet olika ölsorter passerat igenom våra ädla bukar så är det med största ödmjukhet vi presenterar några av de ölsorter vi valt att smaka av.
Mathias, får väl anses vara gängets konnässör i sammanhanget och räds inte att hosta upp flera hundra riksdaler för 330 ml öl. Med en portfölj på över 1300 testade ölsorter anser han sig fortfarande vara novis på området och har stora förhoppningar gällande den Black Chocolate Stout (Brooklyn Breweries) han lagrat i ett år. (Den är numera konsumerad och njutningen var total.) Mathias har indirekt anklagat Martins "svärföräldrar" för att kasta pärlor till svin, då de avnjöt ett flertal kvalitativa öl under ett besök i Småland.
Lasse, som i och med åldern förmodligen konsumerat mer öl än resterande tillsammans, försöker på äldre dar att imponera genom att ty sig till den mörka sidan. Med tanke på den alkoholstarka trend som numera råder gällande ales och stouts bör kostnaden per vecka bli ganska låg, då ölet har en tendens att ta över Lasses ålderdomliga lekamen. Det krävs med andra ord inte alltför många innan hjärnan sparkar bakut och ser till att de rostiga lederna blir till gelé.
Peter, med en imponerande smakutveckling under 2012, slits fortfarande mellan två världar - Mathias och Martin. Förr var han en ivrig anhängare till "fulölet" och hävdade med en åsnas envetenhet att fler myror var bättre än tunga elefanter. Idag är emellertid ambivalensen ett faktum, då Peter faktiskt upptäckt att det mer smakrika ölet har mer att erbjuda än de industribryggda avloppsvattnet. (Peter kan trots sin tyska bakgrund och förkärlek till Laproaigh inte förmå sig att dricka special ölet från Bamberg, en by utanför München. Dess rökiga karaktär påminner nämligen mer om tysk salami än skotsk rökig whisky.
Martin, som förmodligen anser att Peter är något av en förrädare, är den i gänget som anser att Sofiero och liknande massproducerade ölsorter är premium öl. Den uppfattningen går emellertid hand-i-hand med hans egna beräkningsmodell - antal öl per hundralapp, vilket ändå måste uppfattas som en konsekvent inställning till hur man på bästa sätt avnjuter gudarnas nektar. (Synd bara att Martins gudar lever i underjorden.)
sociala status som legat till grund för dessa fördomar. Anledningarna är förmodligen lika många som antalet människor, men den fördom som överlevt århundrade efter århundrade är att ölet främst avnjuts av människor av lägre klass.
Än idag anses ölet vara en folklig dryck och därmed är dryckens rykte något skamfilat, fastän det blivit en
allt populärare dryck vid sociala tillställningar. Ölet är fortfarande, utan nämnvärd konkurrens, den mest konsumerade alkoholhaltiga drycken i världen. Det kan tolkas på olika sätt, beroende på hur man väljer att se på saken. Men en dryck som avnjuts av gemene man saknar naturligtvis exklusivitet, trots att det numera finns väldigt exklusiva ölsorter att välja mellan.
Inom Järngänget råder det emellertid inget tvivel. Ölet är gudarnas nektar som generöst skänkts mänskligheten att njuta och ta del av. Av den enkla anledningen är ölet ett högaktat inslag i Järngängets vardag. För att visa vår aktning till ölet, samt de hjältar världen över som brygger de gyllene dropparna, är det vår avsikt att dela med oss av några guldkantade ögonblick i livet. Även om flertalet olika ölsorter passerat igenom våra ädla bukar så är det med största ödmjukhet vi presenterar några av de ölsorter vi valt att smaka av.
Mathias, får väl anses vara gängets konnässör i sammanhanget och räds inte att hosta upp flera hundra riksdaler för 330 ml öl. Med en portfölj på över 1300 testade ölsorter anser han sig fortfarande vara novis på området och har stora förhoppningar gällande den Black Chocolate Stout (Brooklyn Breweries) han lagrat i ett år. (Den är numera konsumerad och njutningen var total.) Mathias har indirekt anklagat Martins "svärföräldrar" för att kasta pärlor till svin, då de avnjöt ett flertal kvalitativa öl under ett besök i Småland.
Lasse, som i och med åldern förmodligen konsumerat mer öl än resterande tillsammans, försöker på äldre dar att imponera genom att ty sig till den mörka sidan. Med tanke på den alkoholstarka trend som numera råder gällande ales och stouts bör kostnaden per vecka bli ganska låg, då ölet har en tendens att ta över Lasses ålderdomliga lekamen. Det krävs med andra ord inte alltför många innan hjärnan sparkar bakut och ser till att de rostiga lederna blir till gelé.
Peter, med en imponerande smakutveckling under 2012, slits fortfarande mellan två världar - Mathias och Martin. Förr var han en ivrig anhängare till "fulölet" och hävdade med en åsnas envetenhet att fler myror var bättre än tunga elefanter. Idag är emellertid ambivalensen ett faktum, då Peter faktiskt upptäckt att det mer smakrika ölet har mer att erbjuda än de industribryggda avloppsvattnet. (Peter kan trots sin tyska bakgrund och förkärlek till Laproaigh inte förmå sig att dricka special ölet från Bamberg, en by utanför München. Dess rökiga karaktär påminner nämligen mer om tysk salami än skotsk rökig whisky.
Martin, som förmodligen anser att Peter är något av en förrädare, är den i gänget som anser att Sofiero och liknande massproducerade ölsorter är premium öl. Den uppfattningen går emellertid hand-i-hand med hans egna beräkningsmodell - antal öl per hundralapp, vilket ändå måste uppfattas som en konsekvent inställning till hur man på bästa sätt avnjuter gudarnas nektar. (Synd bara att Martins gudar lever i underjorden.)
Tjecker och belgare är fantastiska!
Under 1990-talet lanserades ett mediokert öl från Tjeckien som ett premium öl av stora mått. Med smart marknadsföring föll den ståtligt långa blonda svensken som en fura för pilsnerölet med namnet Staropramen. Lovorden över det tjeckiska ölet, med en fantastisk smakrikedom, stod utan gränser och det skandinaviska
lagerölet sågades längs med fotknölarna. Som över en natt hade det tjeckiska ölet erövrat den svenska konnässörsmassan, allt medans Staropramen fortfarande var en vardagsdryck i hemlandet. Den historien vet ni som följde ”Den stora ölresan”, som sändes på SVT. Sedan dess har ett flertal tjeckiska ölsorter transporterats över Sveriges gränser och spätt på myten om att det tjeckiska ölet är något utöver det vanliga. Men sanningen är enligt mig en annan, trots att några av dem finner en plats i mitt kylskåp emellanåt. Det tjeckiska ölet är inte sämre än något annat europeiskt öl, samtidigt står det inte över något annat heller.
Sedan några år tillbaka har det tjeckiska ölet tvingats ställa sig i bakgrunden, i mörkret tillsammans med det skandinaviska lager ölet. Lager ölet innehar fortfarande ohotat förstaplatsen om man ser till försäljningssiffror. Samtidigt så genomgår ale ölet något av en nyrenässans, framför allt bland öl kännare. Den amerikanska eran är inte över än, men de belgiska ölsorterna är likväl de som når flest framgångar; återigen bland öl kännare. Det belgiska ölet har tagit den plats inom den svenska ölkulturen som det tjeckiska ölet förfogade över för ett antal år sedan. Plötsligt smakar det belgiska ölet fanatiskt fantastiskt, förmodligen för att det finns så många sorter att välja mellan. Men endast ett fåtal av dem är originella, beroende på hur man ser på saken. Jag skulle till och med kunna gå så långt och påstå att det mest originella man kan brygga i Belgien idag är ett skandinaviskt lager öl, i vilket man inte finner några andra doft- eller smaktoner än ren humle. De så kallade konnässörerna, som vältrar sig i superlativ över de belgiska öltyperna, skulle förmodligen brista ut i skönsång och lovorda det bryggeri som innovativt tagit fram ett så pass nydanande mästerverk. För jag är nämligen övertygad om att de flesta ”belgo-vulgonärer”
som finns där ute dricker det belgiska ölet för att det är moderiktigt.
Hittills är det säkerligen flertalet av er fåtalet människor som läser de här raderna övertygade om att undertecknad skyr det belgiska ölet som pesten. Utav texten att döma så är den uppfattningen inte direkt överraskande. Överraskningen ligger emellertid i att så är inte alls fallet. Det finns en mängd högst njutningsbara ölsorter som härstammar från Belgien. Samtidigt finns det många ölsorter som likt landets nationalsymbol, statyn Manneken Pis, smakar likt den handling pojken utför. För egen del beror det på belgarnas förkärlek till att utsätta ölet för rent perversa handlingar, som till exempel smaksättningar av alla de slag. Ett ale öl får gärna vara fruktigt. Det får gärna finnas toner i ale ölet som för tankarna till äpplen. Det åtminstone jag motsätter mig är att belgarna smaksätter ölet, med till exempel äpple, så till den milda grad att det faktiskt smakar äpple.
Den värdsliga fråga alla ölnjutare bör ställa sig nu är vilken öl nation kommer härnäst att erövra gamla Svedala? Vilken öl nation kommer härnäst få oss att se ut som åsnor, när vi påstår att deras mediokra ölsorter är något utöver det vanliga? Vilka marknadsföringstrick kommer krävas den här gången för att erövra Sverige och svenskarna? Det är omöjligt att ens spekulera om, men en sak är säker; det bryggs fantastiskt öl världen över numera. Njut av dem alla!
lagerölet sågades längs med fotknölarna. Som över en natt hade det tjeckiska ölet erövrat den svenska konnässörsmassan, allt medans Staropramen fortfarande var en vardagsdryck i hemlandet. Den historien vet ni som följde ”Den stora ölresan”, som sändes på SVT. Sedan dess har ett flertal tjeckiska ölsorter transporterats över Sveriges gränser och spätt på myten om att det tjeckiska ölet är något utöver det vanliga. Men sanningen är enligt mig en annan, trots att några av dem finner en plats i mitt kylskåp emellanåt. Det tjeckiska ölet är inte sämre än något annat europeiskt öl, samtidigt står det inte över något annat heller.
Sedan några år tillbaka har det tjeckiska ölet tvingats ställa sig i bakgrunden, i mörkret tillsammans med det skandinaviska lager ölet. Lager ölet innehar fortfarande ohotat förstaplatsen om man ser till försäljningssiffror. Samtidigt så genomgår ale ölet något av en nyrenässans, framför allt bland öl kännare. Den amerikanska eran är inte över än, men de belgiska ölsorterna är likväl de som når flest framgångar; återigen bland öl kännare. Det belgiska ölet har tagit den plats inom den svenska ölkulturen som det tjeckiska ölet förfogade över för ett antal år sedan. Plötsligt smakar det belgiska ölet fanatiskt fantastiskt, förmodligen för att det finns så många sorter att välja mellan. Men endast ett fåtal av dem är originella, beroende på hur man ser på saken. Jag skulle till och med kunna gå så långt och påstå att det mest originella man kan brygga i Belgien idag är ett skandinaviskt lager öl, i vilket man inte finner några andra doft- eller smaktoner än ren humle. De så kallade konnässörerna, som vältrar sig i superlativ över de belgiska öltyperna, skulle förmodligen brista ut i skönsång och lovorda det bryggeri som innovativt tagit fram ett så pass nydanande mästerverk. För jag är nämligen övertygad om att de flesta ”belgo-vulgonärer”
som finns där ute dricker det belgiska ölet för att det är moderiktigt.
Hittills är det säkerligen flertalet av er fåtalet människor som läser de här raderna övertygade om att undertecknad skyr det belgiska ölet som pesten. Utav texten att döma så är den uppfattningen inte direkt överraskande. Överraskningen ligger emellertid i att så är inte alls fallet. Det finns en mängd högst njutningsbara ölsorter som härstammar från Belgien. Samtidigt finns det många ölsorter som likt landets nationalsymbol, statyn Manneken Pis, smakar likt den handling pojken utför. För egen del beror det på belgarnas förkärlek till att utsätta ölet för rent perversa handlingar, som till exempel smaksättningar av alla de slag. Ett ale öl får gärna vara fruktigt. Det får gärna finnas toner i ale ölet som för tankarna till äpplen. Det åtminstone jag motsätter mig är att belgarna smaksätter ölet, med till exempel äpple, så till den milda grad att det faktiskt smakar äpple.
Den värdsliga fråga alla ölnjutare bör ställa sig nu är vilken öl nation kommer härnäst att erövra gamla Svedala? Vilken öl nation kommer härnäst få oss att se ut som åsnor, när vi påstår att deras mediokra ölsorter är något utöver det vanliga? Vilka marknadsföringstrick kommer krävas den här gången för att erövra Sverige och svenskarna? Det är omöjligt att ens spekulera om, men en sak är säker; det bryggs fantastiskt öl världen över numera. Njut av dem alla!
Vi tar oss ett järn(gänget)
Sedan någon månad tillbaka planerades en tillställning för Järngänget, där inriktningen var att smaka av gudarnas mecka på ett mer eller mindre ordnat sätt. Det ända givna faktum för tillställningen var att Mathias skulle ta på sig rollen som provningsledare. Datum sattes till 8:e mars och förväntningarna växte för varje vecka som gick, åtminstone bland de övriga inom Järngänget.
När således dagen var kommen, och förberedelserna var klara, satte sig alla ner för att genomföra första momentet i provningen – halvblind provning. Denna typ av provning går ut på att deltagarna vet vilka ölsorter de skall prova, men inte vilket glas som innehåller respektive ölmärke. Det innebär att deltagarna skall försöka para ihop innehållet i varje glas med respektive ölmärke. Utmaningen i detta moment var att de ölmärken som skulle provas var: Pripps Blå, Norrlands Guld, Mariestad Export, Falcon Export och Crocodile.
Sakta men säkert började deltagarna förstå provningens svårighetsgrad och snart förstod i alla fall Peter varför detta moment genomfördes. Resultatet av provning blev följande:
När således dagen var kommen, och förberedelserna var klara, satte sig alla ner för att genomföra första momentet i provningen – halvblind provning. Denna typ av provning går ut på att deltagarna vet vilka ölsorter de skall prova, men inte vilket glas som innehåller respektive ölmärke. Det innebär att deltagarna skall försöka para ihop innehållet i varje glas med respektive ölmärke. Utmaningen i detta moment var att de ölmärken som skulle provas var: Pripps Blå, Norrlands Guld, Mariestad Export, Falcon Export och Crocodile.
Sakta men säkert började deltagarna förstå provningens svårighetsgrad och snart förstod i alla fall Peter varför detta moment genomfördes. Resultatet av provning blev följande:
Pripps
Peter - Fel Martin - Fel Lasse - Rätt |
Norrlands Guld
Peter - Fel Martin - Fel Lasse - Fel |
Crocodile
Peter - Fel Martin - Fel Lasse - Rätt |
Mariestads
Peter - Fel Martin - Fel Lasse - Fel |
|
När moment 1 var avklarat stod Lasse som ”vinnare”. Mathias förklarade för sällskapet anledningen bakom momentet. Det mest underhållande med att genomföra en halvblind provning med industriellt framställda ölmärken är när deltagarna upptäcker hur lika de smakar. Det svenska industri ölet, eller för all del alla industriellt framställda ölmärken, är skapat för den stora massan öldrickare. För de av oss som njuter av ett riktigt hantverk är det i stort sett endast framåt tre-tiden på natten som sådant öl finner sin väg nerför strupen. Men det finns tyvärr fortfarande osmakliga människor som hävdar att industri ölet är av kvalitet, vilket innebär att ölmärken som Sofiero alltid kommer stå som herre på täppan försäljningsmässigt.
Moment 2 - Den riktiga provningen
Att på ett mer organiserat sätt smaka av ett antal olika ölmärken, framför allt i goda vänners lag, är en oerhört upplyftande upplevelse. Naturligtvis för att sällskapet är trevligt, men framför allt för att man tar sig tid att verkligen upptäcka de olika smaker ett öl faktiskt innehåller. Den provning som genomförs i hemmets lugna vrå är givetvis inte proffessionell, men den är likväl underhållande och lärorik. Det krävs inte att provningsledaren är proffs, men ett genuint intresse för ölet skadar inte. Under vår provning smakade vi av fem olika lager öl, som valts ut för att de är olika till karaktären:
1. Asahi (Japan)
2. Jämtlands Bärnsten (Jämtlands Bryggerier AB/Sverige)
3. Jever Pilsener (Friesiches Brauhaus/Tyskland)
4. Brooklyn Lager (Brooklyn Brewery/USA)
5. Spaten Optimator (Spaten Franziskaner Bräu/Tyskland)
Skalan gällande ovanstående ölmärken går från ljus lager till dubbelbock (mörk) och var ett ganska intressant register över hur olika lager ölet faktiskt kan smaka. Följande betyg (max 15 poäng) delades ut av deltagarna:
1. Asahi (Japan)
2. Jämtlands Bärnsten (Jämtlands Bryggerier AB/Sverige)
3. Jever Pilsener (Friesiches Brauhaus/Tyskland)
4. Brooklyn Lager (Brooklyn Brewery/USA)
5. Spaten Optimator (Spaten Franziskaner Bräu/Tyskland)
Skalan gällande ovanstående ölmärken går från ljus lager till dubbelbock (mörk) och var ett ganska intressant register över hur olika lager ölet faktiskt kan smaka. Följande betyg (max 15 poäng) delades ut av deltagarna:
Asahi:
Mathias: 7 Peter: 7 Martin: 6 Lasse: 6 Medel: 6,5 |
Bärnsten:
Mathias: 9 Peter: 11 Martin: 12 Lasse: 14 Medel: 11,5 |
Jever Pilsener:
Mathias: 11 Peter: 7 Martin: 7 Lasse: 11 Medel: 9 |
Brooklyn Lager:
Mathias: 11 Peter: 13 Martin: 8 Lasse: 11 Medel: 10,75 |
Optimator:
Mathias: 7 Peter: 9 Martin: 9 Lasse: 9 Medel: 8,5 |
Den tydliga slutsats man dra från de medelbetyg som presenteras är att deltagarna gillar ett lageröl som innehåller mycket smak och karaktär. Det ljusa Asahi ölet föll inte herrskapet i smaken, men i ärlighetens namn så bör det ölet separeras och provas gentemot andra mycket ljusa ölmärken under en varm sommardag. Jämtlands Bärnsten är ett utsökt lageröl som vunnit flera priser genom åren. Även under denna provning visade ölet vara mycket uppskattat. Till slut bör det nämnas att Spaten Optimator är ett till smaken relativt speciellt öl, med sin tydliga brödkaraktär och sötma.
Att hålla en ölprovning är ganska enkelt, även för en nybörjare, och uppskattas ofta av de som bjuds in. I vårt fall arrangerade provningsledaren hela tillställningen, men det är minst lika intressant att låta varje deltagare ta med sin favorit så blir det garanterat en intressant provning. (Om inte alla gillar samma typ av öl det vill säga...) Nästa gång Järngänget arrangerar en provning blir det förmodligen en ren ale historia, men det återstår att se. Men Mathias kommer i maj att arrangera en provning i Götheborg's Lager & Ale Sällskaps regi. Den står öppen för alla som vi känner...
Att hålla en ölprovning är ganska enkelt, även för en nybörjare, och uppskattas ofta av de som bjuds in. I vårt fall arrangerade provningsledaren hela tillställningen, men det är minst lika intressant att låta varje deltagare ta med sin favorit så blir det garanterat en intressant provning. (Om inte alla gillar samma typ av öl det vill säga...) Nästa gång Järngänget arrangerar en provning blir det förmodligen en ren ale historia, men det återstår att se. Men Mathias kommer i maj att arrangera en provning i Götheborg's Lager & Ale Sällskaps regi. Den står öppen för alla som vi känner...
Arboga 10,2% (Three Towns Ind. Brewers/Sverige)
Det märkliga är att Arboga 10,2% doftar tutti frutti, åtminstone inledningsvis, vilket för tankarna till barndomens tuggummi automater. Det beror förmodligen på att doft sensorerna i näsan febrilt försöker värja sig från något så hemskt och omvandla det till något positivt.
Tutti frutti delen av ölet följer emellertid inte med ner i strupen. Istället är det förmodligen ett par tusen smaklökar som får sätta livet till och sköljs med ner i avgrunden. Tungan vrider sig nämligen utifrån och in, vilket nästan ger en kramp i den lilla muskeln. Arboga 10,2% är så stark att sprit ångorna flyr tillbaka upp i strupen, för plötsligt känner man en unken och spritig sensation i munnen.
Ölet från Three Towns Independent Brewers är en skymf gentemot övriga mer seriösa bryggerier. Målgruppen för Arboga 10,2% är förmodligen Svempa på en bänken på Järntorget, som inte har sett en dusch sedan 1964. Att brygga något så avskyvärt borde vara belagt med dödsstraff, genom dränkning i sin egen dryck på Gustav Adolfs torg för allmänheten att beskåda och njuta av. Det kan knappast vara bryggmästaren som tagit fram detta öl, åtminstone inte med hedern i behåll. Det är snarare bryggeriets städare som vrängt ur moppen i jäskaret och därefter försökt dölja det hela med en ansenligt hög alkoholhalt. Värre moppvatten får man faktiskt leta efter. Ett enda ökentorrt glas (vilket är lika med ett tomt glas eller minustecken) ges denna Frankenstein bland övriga ölsorter.
Tutti frutti delen av ölet följer emellertid inte med ner i strupen. Istället är det förmodligen ett par tusen smaklökar som får sätta livet till och sköljs med ner i avgrunden. Tungan vrider sig nämligen utifrån och in, vilket nästan ger en kramp i den lilla muskeln. Arboga 10,2% är så stark att sprit ångorna flyr tillbaka upp i strupen, för plötsligt känner man en unken och spritig sensation i munnen.
Ölet från Three Towns Independent Brewers är en skymf gentemot övriga mer seriösa bryggerier. Målgruppen för Arboga 10,2% är förmodligen Svempa på en bänken på Järntorget, som inte har sett en dusch sedan 1964. Att brygga något så avskyvärt borde vara belagt med dödsstraff, genom dränkning i sin egen dryck på Gustav Adolfs torg för allmänheten att beskåda och njuta av. Det kan knappast vara bryggmästaren som tagit fram detta öl, åtminstone inte med hedern i behåll. Det är snarare bryggeriets städare som vrängt ur moppen i jäskaret och därefter försökt dölja det hela med en ansenligt hög alkoholhalt. Värre moppvatten får man faktiskt leta efter. Ett enda ökentorrt glas (vilket är lika med ett tomt glas eller minustecken) ges denna Frankenstein bland övriga ölsorter.
Konrad's Stout (Levig Aktiebryggeri/Norge)
Konrad's Stout är en mörk historia från våra kusiner norröver som bevisar att de är magnater uti fingerspetsarna. Denna imperial stout från Lervig Aktiebryggeri är oljig till karaktären och doften påminner om de saltstänkta fjordar landet är känt för. Den för stout traditionella knäckigheten gör sig påmind, samtidigt som doften av alkohol för tankarna till hembränningsapparaten från 1938 som står i det väderbitna skjulet och puttrar. Att hembränneriet fortfarande står där på klippavsatsen, och blickar ut över fjorden, blir än mer tydlig när ölet forsar nerför strupen. För visst känner man av den höga alkoholhalten på hela 10,4%, men inte på ett Järntorget-fyllo störande sätt.
Lervig Aktiebryggeri vet uppenbarligen hur en imperial stout skall smaka, med den åtminstone inledande påtagligt brända smaken. Konrad's Stout är en högst smakrik historia man gärna återupprepar. Ett stort tack till Fleksnes vackra Norge för denna njutbara stund.
Testare: Mathias
Betyg: 4,5/5 immande glas är Konrad's Stout helt klart värd.
Procent: 10,4
Volym: 330 ml
Pris: 29 Kr
Lervig Aktiebryggeri vet uppenbarligen hur en imperial stout skall smaka, med den åtminstone inledande påtagligt brända smaken. Konrad's Stout är en högst smakrik historia man gärna återupprepar. Ett stort tack till Fleksnes vackra Norge för denna njutbara stund.
Testare: Mathias
Betyg: 4,5/5 immande glas är Konrad's Stout helt klart värd.
Procent: 10,4
Volym: 330 ml
Pris: 29 Kr
Lucky 13 (Lagunitas Brewing Company/USA)
Endast ett fåtal kan skryta med att de härstammar från choklad plantagerna i Brasilien, men de mörkbruna dofterna från Lagunitas Lucky 13 tillhör ändå denna exklusiva skara, utan att vara en chocolate stout. Det är en ale som verkligen doftar ljuvligt och säkersäller att dreggelinstinkten i munhålan sätter igång. Den något trista Amarillo doften (humlesort) finns där, men med ölets distinkta citrus toner bjuder det ändå upp till dans.
När man så bestämmer sig för att damen skall ner förstår man att det inte handlar om ett anorexiafall från Sportlife man dansar med. Det är ett fylligt fullblod från det förlovade landet i väster som ser till att dansen blir något utöver det vanliga. Lagunitas Brewing Company bevisar verkligen att den beer de amerikanska bryggerierna erbjuder har kraften att mäta sig med andra ölproducerande länder i världen. När det gäller Lucky 13 betalar man gärna lite extra för att få hångla upp en fet amerikanska och det tillhör inte vanligheterna.
Testare: Mathias
Betyg: 4/5 glas slickar vi av madammen.
Procent: 8,8
Volym: 650 ml
Pris: 58,60 kr
När man så bestämmer sig för att damen skall ner förstår man att det inte handlar om ett anorexiafall från Sportlife man dansar med. Det är ett fylligt fullblod från det förlovade landet i väster som ser till att dansen blir något utöver det vanliga. Lagunitas Brewing Company bevisar verkligen att den beer de amerikanska bryggerierna erbjuder har kraften att mäta sig med andra ölproducerande länder i världen. När det gäller Lucky 13 betalar man gärna lite extra för att få hångla upp en fet amerikanska och det tillhör inte vanligheterna.
Testare: Mathias
Betyg: 4/5 glas slickar vi av madammen.
Procent: 8,8
Volym: 650 ml
Pris: 58,60 kr
India Pale Ale (Ocean Bryggeriet/Sverige)
När smörblomster står i full blom och ängens alla färger breder ut sig, då är livet precis så härligt som det skall vara. Med skogsbrynet i närheten ger naturen dig nya krafter, speciellt om ölets dofter når en under vintertid. India Pale Ale från göteborgsbaserade Ocean Bryggeriet avger inga starka dofter, men sommarens blomster är likväl närvarande.
När man sedan låter faunan växa vilt i munhålan tar de mer beskare arterna i växtriket över. Murkla vill tränga fram ur ordförrådet, trots att det för egen del inte alls är någon familjär smak. Ocean Bryggeriet har i sin IPA lyckats skapa en mjuk inledning som sedan, på ett mycket graciöst sätt, övergår till att bli bitter och det är en bedrift. Det här är en lagomt balanserad IPA som får en att tråna efter mer.
Testare: Mathias
Betyg: 3,5/5 glas
Procent: 5,4
Volym: 500 ml
Pris: 29,70 kr
När man sedan låter faunan växa vilt i munhålan tar de mer beskare arterna i växtriket över. Murkla vill tränga fram ur ordförrådet, trots att det för egen del inte alls är någon familjär smak. Ocean Bryggeriet har i sin IPA lyckats skapa en mjuk inledning som sedan, på ett mycket graciöst sätt, övergår till att bli bitter och det är en bedrift. Det här är en lagomt balanserad IPA som får en att tråna efter mer.
Testare: Mathias
Betyg: 3,5/5 glas
Procent: 5,4
Volym: 500 ml
Pris: 29,70 kr
Jule Stout (Midtfyns Bryghus/Danmark)
Stanken av unken ungkarslya, med tillhörande fläckig plysch soffa från 1970-talet, tränger sig upp i näsborrarna. Doften av flaskorna med avslaget öl, som trängs på det gamla kaffebordet, blandar sig i leken och sänker hoppet med en rak höger. Jule Stout från Midtfyns Bryghus
Stanken av unken ungkarslya, där det i vardagsrummet står en fläckig soffa i äkta 70-tals plysch, tränger sig in i näsborrarna. Doften av alkohol, från avslaget öl på bordet,
blandar sig i leken och sänker hoppet om Jule Stout från Midtfyns Bryghus med en rak höger. Farhågorna besannas tyvärr när så den mörka vätskan finner sin väg ner i avgrunden man kallar för buk.
Den karaktäristiska brändheten i dagens stouts finns där, så även en viss knäckighet, men de båda överskuggas av en syrlighet som inte passar in riktigt i sammanhanget. Jule Stout är inom vissa områden stilenlig, men i det stora hela är det ingen bra stout.
Testare: Mathias
Betyg: 1,5/5 glas, trots att den var från min fru.
Procent: 7,6
Volym: 500 ml
Pris: 58,60 kr
Stanken av unken ungkarslya, där det i vardagsrummet står en fläckig soffa i äkta 70-tals plysch, tränger sig in i näsborrarna. Doften av alkohol, från avslaget öl på bordet,
blandar sig i leken och sänker hoppet om Jule Stout från Midtfyns Bryghus med en rak höger. Farhågorna besannas tyvärr när så den mörka vätskan finner sin väg ner i avgrunden man kallar för buk.
Den karaktäristiska brändheten i dagens stouts finns där, så även en viss knäckighet, men de båda överskuggas av en syrlighet som inte passar in riktigt i sammanhanget. Jule Stout är inom vissa områden stilenlig, men i det stora hela är det ingen bra stout.
Testare: Mathias
Betyg: 1,5/5 glas, trots att den var från min fru.
Procent: 7,6
Volym: 500 ml
Pris: 58,60 kr
Modus Hoperandi (Ska Brewing/USA)
Julstämning vid Rockefeller Center i New York är en magisk upplevelse, där man står framför en av de största granarna i världen. Modus Hoperandi, med en stark doft av granbarr, för en tillbaka till "the big apple" i vintertid. Ska Brewing har skapat sig ett namn genom att brygga lite lätt extrema ölsorter och Modus Hoperandi är inget undantag.
Återigen skapar de ett minst sagt välhumlat öl som kryper nerför strupen av strävhet och sätter sina spår i svalget, så pass att skinkorna möts i en kyss på grund av bitterheten. Ändå har Ska Brewing lyckats med konsten att balansera ölets egenskaper, framför allt styrkan på 6,8%, vilket är imponerande. Modus Hoperandi är helt klart ett gott öl för oss ölnördar som älskar beska.
Testare: Mathias
Betyg: 4/5 glas
Procent: 6,8
Volym: 355 ml
Pris: 22,90 kr
Återigen skapar de ett minst sagt välhumlat öl som kryper nerför strupen av strävhet och sätter sina spår i svalget, så pass att skinkorna möts i en kyss på grund av bitterheten. Ändå har Ska Brewing lyckats med konsten att balansera ölets egenskaper, framför allt styrkan på 6,8%, vilket är imponerande. Modus Hoperandi är helt klart ett gott öl för oss ölnördar som älskar beska.
Testare: Mathias
Betyg: 4/5 glas
Procent: 6,8
Volym: 355 ml
Pris: 22,90 kr
Breznak (Drinks Union/Tjeckien)
När man öppnar munnen och för flaskan mot munnen och får den första kontakten av denna ljuvliga brygd mot läpparna är förväntningarna stora. När den sen bråkdelen av en sekund senare når tungan och dess smaklökar infrias dom och man fullkomligt exploderar av njutning.
Detta tjeckiska öl fick verkligen blixtlåset i jeansen att jobba hårt då Kalle Urban Kalle ville komma ut i dess fulla prakt. Ölet får alla sinnen och organ att vakna upp ordentligt. En stark 4 av 5 för detta utmärkta "fulöl" men som vanligt när man är på bolaget så är man som ett barn på julafton så jag kommer inte ihåg priset...
Testare: Martin
Betyg: 4/5 glas
Procent: 5,1
Volym: 330 ml
Pris: 11,40 kr (red. anm.)
Detta tjeckiska öl fick verkligen blixtlåset i jeansen att jobba hårt då Kalle Urban Kalle ville komma ut i dess fulla prakt. Ölet får alla sinnen och organ att vakna upp ordentligt. En stark 4 av 5 för detta utmärkta "fulöl" men som vanligt när man är på bolaget så är man som ett barn på julafton så jag kommer inte ihåg priset...
Testare: Martin
Betyg: 4/5 glas
Procent: 5,1
Volym: 330 ml
Pris: 11,40 kr (red. anm.)
Göteborgsporter (Ocean Bryggeriet/Sverige)
När man sitter där på Järntorget i Göteborg, i lugn och ro med en rykande färsk espresso framför sig på det lilla café bordet, infinner sig en känsla av livsglädje. Doften av cigarren som glöder bredvid blandar sig med kaffe tonerna, samtidigt som solens strålar spelar över ens anlete. Ocean Bryggeriet har i Göteborgsporter fångat stadens själ på ett mycket angenämt sätt, som får livet att verka bekymmersfritt för en stund.
När så den mörka vätskan finner vägen nerför strupen är det märkligt svårt, åtminstone för mig, att identifiera de olika smaker ölet innehåller. Trots det gör ölet ett tydligt avtryck i smaksinnet. Det är enligt min mening ingen stilenlig porter Ocean Bryggeriet skapat, ändå är smaken så där lagom lockande.
Testare: Mathias
Betyg: 3/5 glas
Procent: 5,0
Volym: 500 ml
Pris: 29,80 kr
När så den mörka vätskan finner vägen nerför strupen är det märkligt svårt, åtminstone för mig, att identifiera de olika smaker ölet innehåller. Trots det gör ölet ett tydligt avtryck i smaksinnet. Det är enligt min mening ingen stilenlig porter Ocean Bryggeriet skapat, ändå är smaken så där lagom lockande.
Testare: Mathias
Betyg: 3/5 glas
Procent: 5,0
Volym: 500 ml
Pris: 29,80 kr
Ebbot ale (ocean bryggeriet/Sverige)
Om man tar en grov pundare och mixar honom med en fet makrill så har ni etiketten på denna oljefyllda ale. Ebbot Ale från Ocean Bryggeriet ger en känslan av ett vått askfat. Den är inte rökig, men tänk er en ölhall fylld av avdankade fyllisar som rökar så kanske får en bild av vad jag menar. Smaken av ale finns där, men det verkar ändå som Renova haft ett finger med i ölet. Vet i fan vad det smakar egentligen! En blandning av Shell's raffinaderier och sopor skulle jag kunna tänka mig. Men på något konstigt sätt så får ölet 2,5 glas av en riktig ölkännare.
Testare: Peter
Betyg: 2,5/5 glas
Procent: 5,0
Volym 500 ml
Pris: 29,80 kr
Testare: Peter
Betyg: 2,5/5 glas
Procent: 5,0
Volym 500 ml
Pris: 29,80 kr
Anchor steam beer (Anchor brewing Company/USA)
Bögarnas stad har bryggt ett öl sedan 1896, som bögarna enligt min mening kan behålla för sig själva. Ett sådant intet sägande öl har jag aldrig fått ner i strupen någon gång. Lite beska kan man skönja, men sedan händer det absolut inget mera. Inget att rekommendera.
Testare: Peter
Betyg: 1,5/5 glas
Procent: 4,8
Volym: 355 ml
Pris: 21,40 kr
Testare: Peter
Betyg: 1,5/5 glas
Procent: 4,8
Volym: 355 ml
Pris: 21,40 kr
New dogtown pale ale (Lagunitas brewing Company/USA)
New Dogtown Pale Ale är av doften att döma en orgie i amerikansk humle. Näshålan fullkomligen fylls av doften och det blir faktiskt en utmaning att urskilja andra dofter. Visst skulle man kunna skriva dom vanliga plattityderna, men det känns i det närmaste som provnings snobberi.
Smakmässigt är New Dogtown Pale Ale kanske inte någon överraskning, bortsett från att humlen inte är lika påtaglig i smaken som i doften. Men Lagunitas Brewing Company levererar ändå en modern amerikansk pale ale utan krusiduller. Inget spännande precis, fast beskan är något högre och mer smakrik vilket är angenämt.
Testare: Mathias
Betyg: 3/5 glas
Procent: 5,9
Volym: 355 ml
Pris: 20,90 kr
Smakmässigt är New Dogtown Pale Ale kanske inte någon överraskning, bortsett från att humlen inte är lika påtaglig i smaken som i doften. Men Lagunitas Brewing Company levererar ändå en modern amerikansk pale ale utan krusiduller. Inget spännande precis, fast beskan är något högre och mer smakrik vilket är angenämt.
Testare: Mathias
Betyg: 3/5 glas
Procent: 5,9
Volym: 355 ml
Pris: 20,90 kr